Det finns en aforism att “det är inte att få rätt svar, det är att ställa rätt fråga” som är avgörande. Läsare av den här webbplatsen är säkerligen medvetna om annonser som “riktiga pengar”, “ärliga pengar”, “Fiat” pengar, tryckta pengar, lånade pengar… i oändlighet.
Faktum är att Aristoteles namngav pengars önskvärda egenskaper;
Pengar måste vara hållbara
Pengar måste vara bärbara
Pengar måste vara delbara
Pengar måste ha ett egenvärde
Vilken fråga var Aristoteles egenskaper svaret på? Frågan “vad ger bra pengar kontra mindre bra pengar”. Denna fråga skiljer sig fundamentalt från “vad är pengar”. Om vi frågar vad pengar är bättre/inte så bra, antar vi att vi redan vet vad pengar är och vad som inte är…ett stort antagande.
Under den nedtecknade historien har många saker spelat rollen som “pengar” (främst värdeförråd och utbytesmedel); nötkreatur (pecus… romerskt ursprung för pengar) salt (ursprunget till löner) snäckor, kakaobönor, till och med cigaretter i krigsfångläger under andra världskriget… och naturligtvis guld och silver genom tiderna.
Men innan vi tänker på vad som är bättre pengar måste vi bestämma vad som är pengar… bra eller dåliga… och vad som inte är pengar. Ett sätt att förstå denna dikotomi är att studera historia; historien om pengar… och historien om riktiga pengar kontra falska pengar.
Observera att boskap, salt, snäckor, kakaobönor, cigaretter, monetära metaller, etc. de är alla någon slags “sak”… det vill säga, de är riktiga föremål. Inte en enda “löfte” eller “IOU” i gruppen. Å andra sidan är pappers-“pengar” (sedlar) inget annat än ett löfte… om något.
För att göra detta tydligt, låt oss förenkla; betrakta ett pund socker som “grejen”… och ett “IOU ett pund socker” som löftet. Jag lånar ett pund socker av dig och ger dig en lapp för “ett pund socker”; då blir skillnaden uppenbar; “materialet” (pund socker)…och panten…IOU-papperet.
Så vad säger du? Tja, du kan säkert använda socker för att söta ditt kaffe… men inte så mycket (pappers) IOU. Om du håller ett halvt socker, bra; du har egendom och kan använda den; men IOU, inget sätt. Endast om du löser in IOU kommer du att behålla något verkligt värde.
Observera att pundet socker är en tillgång… oavsett vem som äger det. Å andra sidan är IOU en tillgång medan den är i din hand; ett anspråk på ett pund äkta socker. Avgörande, ur min synvinkel, är samma IOU en skuld; trots allt är det ett krav mot mig för en faktisk vara, ett pund socker som jag måste lämna tillbaka till dig vid mottagandet av IOU.
IOU är antingen en tillgång eller en skuld, beroende på din synvinkel; IOU launcher vs. innehavaren. Å andra sidan är socker ett “rent” eller “riktigt” gott; värdefull, oavsett vems händer den är i.
Detta är vad Aristoteles ansåg “inneboende värde” … socker har “inneboende” värde, snarare än “avledda” värde som IOU har. Enkelt uttryckt är IOU endast värdefull i den utsträckning som den är inlösbar… och inlösbar. Detta kallas ofta för “kreditrisk” eller “motpartsrisk”… IOU är inte särskilt robust; det blir värdelöst om utfärdaren av IOU standard. Faktiskt material har ingen motpartsrisk.
Samma sedel som är en tillgång i din hand är mitt ansvar… trots allt, om du ger mig sedeln, är jag skyldig att lämna tillbaka ett pund kungligt socker till dig… och så släcka sedeln. Faktum är att, när den väl har lösts in, blir IOUen värdelös; betalas i sin helhet… men ett pund socker är fortfarande ett pund socker… absolut inte värdelöst.
Så pengar släcker skuld; det är kännetecknet för “riktiga” pengar. När (om!) jag lämnar tillbaka ditt pund socker kommer IOU:n att lösas in; skulden försvinner, den släcks av riktiga ‘saker’. Vi skulle till och med kunna förhandla om att jag i stället för ett pund socker ger dig ett pund salt; om du håller med kommer IOU också att läggas ner, igen för riktiga saker. Byt ut silver och guld med socker och salt…
Anta att du bestämmer dig för att byta ut din sedel till Jane mot ett pund socker istället för att lämna tillbaka den till mig… om Jane accepterar får du ditt pund socker… men skulden betalas INTE; nu har Jane det, och jag måste ge Jane ett halvt kilo socker om hon ger mig min IOU. IOU fungerade som utbytesmedel; men INTE som skuldsläckare. IOU spelar en (falsk) monetär roll, men det är inte pengar, eftersom det inte kan släcka skulden.
Inte bara det; anta att jag inte använder det pund socker jag lånade, utan lånar det till Joe; i sin tur ger Joe mig en IOU för ett pund socker… och magiskt nog har ett pund äkta socker nu två IOUs mot sig. Vem hade trott! Ett pund socker, två sedlar som gör anspråk på samma pund socker. Denna process kan spridas utan något slut i sikte; Joe skulle kunna låna sockret igen, etc… Oändliga IOUs “stödda” av samma pund socker.
Om du kommer för att hämta ditt pund socker, som jag inte längre har, kan jag inte ge dig ditt socker. Joe har nu; allt jag har är en annan IOU. Skulle du byta ut IOU jag gav dig mot IOU Joe gav mig? Enbart utbyte av skuldsedlar… Vi börjar se hur verkliga saker är kategoriskt annorlunda än skuldebrev; skuldsedlar förklädda till pengar kan inte utsläcka skulden; de kan bara byta skuldinnehavare.
Men det blir bättre, inte bara för fåniga skulder som ett pund socker IOU, utan för skulder i den verkliga världen. Låt oss titta på två företag; kalla dem Co. ‘A’ och Co. ‘B’. Företag “A” tillverkar öljetter… och Företag B köper öljetter för att integreras i sin egen linje av widgetprodukter. ‘A’ säljer hundra öljetter till ‘B’; sedan i ‘A:s böcker, under Kundreskontra, skapas en post för ‘hundra öglor sålda till ‘B’ för 100 valutaenheter, som ska betalas inom 30 dagar’.
På liknande sätt skapas i ‘B:s’ böcker, under Leverantörsreskontra, en post för ‘hundra öglor köpta från ‘A’ för 100 valutaenheter, som ska betalas inom 30 dagar. Hittills inget ovanligt; om 30 dagar betalar ‘B’ ‘A’ och kontona avvecklas… IOUen löses in. Observera att IOU (för 100 grommets) är en tillgång i ‘A’s böcker, men en skuld på ‘B’s böcker… precis som IOU-pundet socker. Dessa IOUs är tvåsidiga, aktiva och passiva på samma gång, beroende på din synvinkel.
Anta nu att ledningen för “A” och “B” bestämmer sig för att slå samman de två företagen; ‘A’ och ‘B’ slås samman för att bli ‘Z’ Company. Så vad händer? Tja, “A” och “B” böcker är konsoliderade; de totala tillgångarna och de totala skulderna läggs till och visas i böckerna för det nyskapade företaget ‘Z’.
Men vänta; om ‘B’ är skyldig ‘A’ (betalas från ‘B’, fordras från ‘A’) och ‘A’ och ‘B’ inte längre existerar, kommer dessa nummer att överföras till ‘Z’; dvs ‘Z’ är skyldig 100 valutaenheter… till ‘Z’? Wow. Aldrig; poster annulleras… alla skulder eller betalningar till andra företag kvarstår… men “AB”-transaktioner annulleras. IOU konsolideras genom en sammanslagning av två tidigare oberoende företag.
Under tiden, hur är det med öglorna “B” som just köpts? Uppenbarligen finns dessa nu i ‘Z’s inventering; och ‘Z’ bäddar in dem i din widgetproduktlinje. De riktiga sakerna stannar; IOUs försvinner. Verkliga saker är potentiellt pengar; riktiga pengar kan inte bara försvinna. IOU är inte kontanter; de kan och försvinner. Det är så enkelt. Byt nu ut Treasury and Federal Reserve med “A” och “B”, ersätt statsskuldväxlar och Fed-skuldväxlar med ringar och widgets!
Poängen; riktiga saker, “rena” tillgångar kan vara “riktiga” pengar… bra eller inte så bra. IOU som är aktiva/passiva kan inte. Tyvärr missbrukas ordet tillgång, tillämpas både på “rena” tillgångar och pantsättningar som är tillgångar i ena handen men skulder i en annan. Detta är huvudorsaken till att det falska penningsystemet vi för närvarande lever under håller på att dö… och endast riktiga pengar som består av riktiga tillgångar kan rädda vår ekonomi… och vår civilisation.